Verser

< Tillbaka	Verser
Det är något bortom bergen Bortom blommorna och sången Det är något bakom stjärnor bakom heta hjärtat mitt. Hören, någon går och viskar går och lockar mig och beder Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt. D Andersson	Jag skall gå genom tysta skyar genom hav av stjärnors ljus och vandra i vita nätter tills jag funnit min faders hus Jag skall klappa så sakta på porten där ingen mer går ut. Och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut. D Andersson	Plötsligt slocknar en låga som värmt och som givit allt Ett ljus blåses ut och hastigt känns allting isande kallt. Någonting brister stilla en röst och en sång dör ut Och då förnimmer man tydligt att ingenting är som förut.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den sig aldrig densamma mer. A Henriksson	Att dö kan inte vara farligt när livet bjudit på en hårdhänt strid. Att somna in, att bäras bort helt varligt, kan inte vara mer än stilla frid.	Jordens oro viker för den frid som varar Graven allt förliker Himlen allt förklarar. J O Wallin
Minnet lever, det kan ej jordas det kan ej gömmas i stoft och grus Nej, det skall leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus.	Nu slut är smärtan Du funnit frid Men lämnat hjärtan som saknar Dig.	Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly. E Lindegren
Det kom en dag en stilla vind och smekte ömt Din trötta kind Liksom ett ljus som blåses ut Din levnadsdag har nått sitt slut.	Oroas ej, räds ej i uppbrottstimman. En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel, som för dig bort från kvällens land till dagens. Gå utan ängslan ner i strandens tystnad, den mjuka stigen genom skymningsgräset. P Lagerkvist	Det liv är icke längst som längst varat Den levat längst, som fyllde livet bäst. Den är ej rikast, vilken mest har sparat Nej, den är rikast som har givit mest. N Jakobsson
Att dö är seger, inte nederlag Det lyser överbergen Natt har blivit dag. B Setterlind	Vi minns dig med kärlek ömhet och glädje Du hade ett hjärta så innerligt gott Tack och farväl ifrån oss, Dina kära Vi vet, att vi stod Ditt hjärta så nära.	Jag binder en krans av minnen de vackraste och finaste jag har Jag vet, att de aldrig vissnar Hos mig är Du alltid kvar.
Du går ifrån oss, men är ej borta I våra tankar Du lever kvar.	Så var Du en länk till en värld som var En Epok, sedan länge förliden	En ros fäller sakta bladen Ett ljus brinner stilla ut En flämtande livslåga slocknar En arbetsfylld levnad är slut
En tröst i sorgen Gud oss ger Att den vi älskar ej lider mer.	Far har räckt ut handen Mor har fattat den På den andra stranden mötas de igen.	Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus.
Herren är min herde Mig skall intet fattas... Ps. 23	Säg ej med sorg att han är död Tänk med glädje att han levat!	I minnet Du lever Du finns alltid kvar. I minnet vi ser Dig precis som du var.
Och med hjärtat varmt och med hjärnan klar levde Du helt i tiden, Och finge vi be om en gåva ännu det vore, att åldras så vackert som Du och möta vårt öde så värdigt som Du, när livet levts färdigt.	Hur fort blir lönnarna gula som lyser vår vandring i parken Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken. S Dagerman	Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas det är en skörd som undan honom bärgas ty den hör evighetens rike till. V Rydberg
I Vårvindens susning Du somnade stilla Nu sjukdom och oro ej mer gör Dig illa. Skön är vilan som natten ger Gott är att veta, Du lider ej mer.		Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand, och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. J ag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så. B Setterlind